Jag har gått 1 vecka och 4 dagar med ont i magen. Men som vanligt tror jag att, stålkvinnan i mig, ska fixa det onda så jag slipper gå till doktorn och betala massa onödiga pengar som jag behöver ha själv!
Men efter 1 timme på vårdcentralen, efter att ha legat i badkaret och tjurat i flera timmar och tyckt synd om mig, så kom dom fram till med några prover här och där att jag lider av en urinvägsinfektion som nästan gått upp till njuren. Åh, tänkte jag - "det är därför det gjorde sååå ont" Så det var tur att jag slutade kämpa emot smärtan och istället fick antibiotika. För annars hade jag nog haft en infektion i njuren , som då hade tillfogat ännu mer smärta.
Så antibiotika i 10 dagar - men åååh, nu faller hela världen - hinner inte bli frisk tills vi ska flytta. Menas detta med att jag lika gärna kan packa ner mig i en kartong och bli buren upp för alla trappor?! Nej, jag handleder alla andra som bär och ställer mina dyrbara kartonger fel.
Jag känner på mig att jag kommer bli inlåst på en toalett om jag försökte bossa, eller kanske ner packad i en kartong som med hjälp av silvertejp gör det omöjligt för lilla mig att komma ut. Bäst att hålla sig på en mänsklig nivå! ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar