Våran katt nafsar en i tån, väldigt löst - inte så det gör ont, varje morgon när han känner sig ensam. Då tycker han kl 6-8 att vi ska gå upp och göra honom sällskap.
När man väl är uppe, då går katten och lägger sig! Vilket sällskap, vill jag lova.
Det är alltid lite märkligt att sova på nya ställen, det är nya ljud och nytt ljus. Men jag trivs, det börjar se ut som ett hem nu! Vi var på secend hand igår för att slåss om en frys, vi fick den så klart eftersom vi är så snabba men vi var inte ensamma om att vilja ha den där sista frysen. "Det är en frys och VI har köpt den" fick en gubbe till svar. Snacka om tävlingsinriktad!
Så dagens äventyr blir att få upp den för alla dessa tusen trappor. Klarar vi det - Klart vi gör!
Får säkert lite hjälp på traven.
En blogg med minnen för livet, en dag kanske jag glömmer men kan gå tillbaka och uppleva alla våra fina minnen tillsammans. Livet som mamma till ett fotbollslag och sambo till en snickare, världens äventyr och påhitt som bara vi kan tänka oss bjuda på. Mina tankar och analyser som driver mig till vansinne och kärleken till alla runt mig. För att inte tala om alla höga planeringar som snurrar i våra över producerade hjärnor!
tisdag 1 november 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar